Per Höglund om engagemanget i Sävar IK

I Sävar är nästan hälften av befolkningen engagerad i den lokala idrottsföreningen Sävar IK. Hur har ni lyckats få med en så stor del av orten i idrottsrörelsen?

Det finns olika orsaker. För det första är Sävar en så liten ort att man träffar många på den lokala ICA-butiken, samtidigt så stor att nya personer hela tiden flyttar in vilket gör att det är omöjligt att känna alla. Det är ett homogent samhälle med en stor del medelklassfamiljer med eget hushåll. Många som flyttar hit har erfarenhet av föreningsverksamhet eller träning. Men jag vill också hävda att vi har en bra förening som bidrar till lokalsamhället. Sävar IK har drygt 1 000 medlemmar i ett samhälle på cirka 2 500. När vi sprider information i våra kanaler så når informationen många. 

En av de uttalade målsättningarna med korpensektionen har varit att få med de som inte är idrottsligt aktiva. Hur har ni gått till väga där?

Att få med personer som inte är idrottsligt aktiva är kanske en av de svårare utmaningar som idrottsrörelsen står inför. Ett sätt är klassiska korpenaktiviteter i form av öppna motionsformer där både barn och föräldrar kan delta. Till exempel “Broarna runt”, “Masa-loppet”, “Reflexbanor med Halloween inslag” och nyskapande stafetter (discgolfskytte, cykel och hinderbana). Syftet med dessa öppna aktiviteter är att få barn och vuxna att regelbundet röra sig tillsammans. Vi tror mycket på modellinlärning där barn som ser vuxna ha kul i samband med uteliv eller träning själva kommer att associera det med något glädjefyllt. Jag tycker själv att det är roligt att röra på mig. 

Två satsningar som gett bäst resultat när det gäller att få folk på fötter är dels bygget av discgolfbanan där vi hade över 5 500 användare de tre första månaderna.

Det andra projektet som fått många på fötter är Korpen Challenge. I Sävar fick varje gata möjlighet att skapa ett lag och på så sätt peppa varandra att göra aktiviteter tillsammans men även utmana andra gator. Det här med en stark vi-grupp mot “de andra” (grannarna på andra sidan ån) fick verkligen folk att engagera sig... Det motiverade fler att promenera eller röra på sig tillsammans. Men det skapade också en möjlighet att visa på mängden rörelse vi har i vår by, vilket också är självförstärkande. Vi synliggör beteendet och ser oss själva som en aktiv by. Det fungerar självförstärkande så att vi får ett beteende att agera i den värderade riktningen. 

Vid sidan av idrotten jobbar du som psykolog vid Umeå Universitet. Har du haft nytta av det när du jobbat med Sävar IK?

Ja, jag tycker att jag har haft stor nytta av mina kunskaper som psykolog. Å ena sidan att förstå vikten av rörelse för att förebygga ohälsa. Men också vikten för ett samhälle att ha någon gemensam aktivitet som skapar en god vi-känsla och på sikt en meningsfull tillvaro och engagemang.

Psykologin har även gett mig kunskap om det vi kallar för nudging, det vill säga hur man med små medel kan ge folk en "knuff" i rätt riktning. Man ger en knuff genom att ge ett bättre alternativ. 

Vad säger psykologin om att röra sig tillsammans med andra? Finns det några fördelar med att aktivera sig i ett sammanhang, som motionslandslaget eller en lokal idrottsförening?

Ett bra ordspråk är “move your ass and your mind will follow”. Många personer har en tendens att tänka att “bara jag har rätt kläder eller mår tillräckligt bra och inte är stressad” så ska jag börja motionera och ta tag i mitt mående. Men mycket inom den senaste forskningen visar att för att må bättre så behöver vi först göra saker och framför allt hitta situationer där det finns “naturliga positiva förstärkare”. Det kan till exempel vara att vara tillsammans med andra och få uppleva en gemensam bekräftelse. Andra naturliga positiva förstärkare är att röra på sig för att frigöra kroppens egna endorfiner och må-bra-hormoner. 

En annan aspekt är ju hur mina val också leder till att leva ett liv i linje med mina värderingar. Om jag har värderingar som innebär att jag vill “leva hälsosamt” och vill leva ett meningsfullt liv i “nära relation till andra”. Då kommer jag välja att träna tillsammans med andra eftersom jag då lever i linje med mina värderingar. Motivation fluktuerar, men värderingar är en mycket starkare drivkraft för att göra livslånga åtaganden. Så även om jag just ikväll kände mig trött och irriterad så kan jag ändå, när jag kommer hem från träningen, känna en meningsfullhet eftersom det är ett liv som ligger i linje med min värderade riktning i livet.

Hur gör du själv för att få träningen att bli av? Har du något tips som du kan dela med dig av?

Jag är tränare i handboll och fotboll och får då möjlighet att röra mig tillsammans med mina barn. Jag är också aktiv i ett gäng som spelar innebandy två gånger i veckan och spelar racketsporter på söndagar med min familj. Mycket av idrottandet är socialt. I mån av tid tränar jag också styrketräning på IKSU, men även om jag borde göra mer av det så saknar jag den sociala dimensionen när jag styrketränar.