När Mats var på botten blev Frykstaeverest toppen

- Första rundan var en nära-döden-upplevelse, konstaterar Mats Häggvkist. Jag tog små, små steg uppför och när jag väl kom upp blev jag hängandes på knäna, helt utan syre i lungorna.

Men Mats gav inte upp. Han fortsatte att återvända till Frykstabacken med målet att klara av de 148 rundorna för att ha bestigit Mount Everest i sin egen hemmabacke. Sakta men säkert började krafterna komma tillbaka.

- Efter många helt utpumpade rundor vände det. Jag kunde gå upp och ner utan att få andnöd och tänkte ”nä du gubbe, du är ju inte så dålig ändå”, säger Mats och skrattar.

Brorsan Thord Häggkvist, 72, var helt ovetande om att Mats hade startat sin bergsrehabilitering. Men när han fick veta hoppade han självklart på Frykstaeverest.

- Jag hade ju bättre fysiska förutsättningar jämfört med brorsan. Så jag knatade ju ikapp honom till slut, konstaterar Thord.

- Ja, du ville väl inte vara sämre än mig. Vi har ju nästan alltid haft lite brödrakamp när det handlar om att vara först och bäst, skojar Mats.

När Studio Korpen träffar bröderna på Frykstabackens topp finns det inget som vittnar om Mats kamp mot två allvarliga sjukdomar.

- Nej, det går inte med ord att beskriva hur gött jag mår idag. Det känns i hela kroppen hur stark jag har blivit efter de här vändorna jag gjort i backen.

Thord ser med respekt på sin bror och känner stor tacksamhet till att den här typen av Korparrangemang kan bidra till något större än att nå toppen.

- Ja, i vår ålder är det alltid bra att fylla på med muskelmassa och kondition. I vardagen kan jag känna hur stark jag har blivit i benen och att jag orkar mer. Jag kan inget annat än att rekommendera alla att anta den har typen av utmaningar.

Läs mer om motionsutmaningen Mitt Everest